We look for secrets because we can't believe our minds.

Förvirrandet är ett faktum och trots att omvärlden ständigt försöker övertala mig så förlitar jag mig på mig själv, även om en viss tvivlan finns där också. Men orden räcker inte för att beskriva den storm som tar fart i mitt huvud och jag är fast, fast i stormen utan förmåga att röra mig framåt. Denna kroppsliga begränsning skrämmer mig, den ständiga konflikten mellan kropp och själ, rätt och fel, bra och dåligt. Jag drar täcket över huvudet, blundar och väntar på att det ska försvinna, jag blundar länge och instensivt. Tankarna ökar sin intensivitet och utan chans att ens försöka städa upp den redan exploderade känslobomben griper överlevnadsinstinkten in och jag måste agera, min självkärlek är för stark för att överlämna situationen åt tiden.  Stormen övergår sakta till en oktebereftermiddag där jag står och stirrar in i badrumsspegeln med ett leende på läpparna. Nu är jag på noll igen och det känns bra.
 
 


 


 
 

Comments:

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0