If you know yourself, then you'll not be harmed by what is said about you.

Jag slänger en motbjudande blick mot naturkunskapsboken, men vänder fort tillbaka blicken mot datorskärmen igen. Med ett omfamnande grepp kring min varma dator drömmer jag mig in i den glamorösa Elizabeth Taylor film jag just startat. Dock kan detta inte göras fullt ut, då halva datorskärmen består av film och andra av ett domt worddokument som innan kvällens slut ska fyllas av meningslösa ord, ord som ska betygsättas och sedan vara bidragande i vilket jag kommer in på en bra högskola eller inte. Jag tar en stor klunk av det lakriste jag köpte i fredags. Den heta drycken bränner hela min hals medans den forsar nerför, vilket är skönt med tanke på den förkylningssmärtan min hals får stå ut med efter helgens vilda nätter. Jag borde egentligen lägga större prioritet på att sova och vara snällare mot min kropp, men i takt med att musikens ljuva toner höjs överröstas även mitt förstånd. Jag njuter heldre av musiken, tappar kontrollen över både min kropp och mitt psyke. Konsten att våga röra sig till musiken istället för förnuftet är något vackert, att bli ett med universum och all dess skönhet. Tillbaka till verkligheten... naturkunskap, psykologi, filsofi, matte och allt annat mitt liv har att erbjuda denna förtjusande vecka. Kunskap är inte tungt att bära, men nog är det tungt att lasta upp. Mitt huvud snurrar, stressen ökar, logiken existerar inte, inspirationen har dött ut och allt jag gör är att stirra på ett tomt dokument, inte en mening än så länge, inte ens ett ord. Dags att börja nu, ta tag i ditt liv, i skolan, tänk på framtiden.
 

 Jag tappar bort mig själv i hopp om att försöka hitta andra, i hopp om att försöka förstå mig på dem. Det finns inget mer avslappnande än att vara ensam. Nog för att även jag uppskattar en fin vänskap, men det sista jag strävar efter är ett stort socialt nätvärk. Mitt liv må stundvis verka tråkigt, men jag tycker om det, jag vill bara måla. Jag lever för konst, det är vad jag andas och vad som mättar mig om dagarna, det är vad som lockar mig att gå upp på morgonen och vad som får mig att ens lägga ner en minuts arbete på mattelektionerna.
 

Comments:

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0