And so remember, it's better to burn out than to fade away

Jag krashade under morgonen, nu är jag tom. På känslor, på ord, på tankar. Verkligheten smyger sig sakta fram och talar obeskymrat till mig, men jag är inte intresserad. För efter en tid blir även smärta bekvämt, när den är dig van. Vad extremt frustrerande det är att man själv kan begränsa sig så pass mycket, menat omedvetet. 
För den svårtaste delen i din återhämtning är när du inser att du faktist inte längre vill bli räddad, och det faktum att jag missat så pass mycket att bara eftertexten numera står i fokus kommer bryta ner mig att vakna upp till. 
 
   
 
 

Comments:

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0