Yet here we are, negotiating like proper psychopaths.

Den gälla iphonesignalen fick hela klassrummet att stanna upp och slänga sina uttryckslösa blickar emot mig, vilket ursäktade mitt försök att fly situationen. Stressen rusar genom min kropp, från tårna ända ut i fingertopparna. Ett halvtaskigt resultat lämnas alltså kvarståendes på den gråa, fula heltäckningsmattan som så hånfullt klär skolkorridorens söndertrampade golv. Efter medhåll och intygan avslutade jag samtalet med ett kort tack. 
Inom minuter satt jag åter och läste samma mening om och om igen, mina händer skakade så bokstäverna i skrivboken blev en aning snea, men budskapet gick fram. Kulturkrockar som skapar konflikter i samhället. Så ironiskt. Kulturkrockar som skapar konflikter i min vardag. Egentligen beskrev jag nog just min egen livssituation, jag bytte bara ett par ord och helt plötligt berättade innehållet kortfattat om när två kulturer, tryggheter eller hem krockar. Men det är väl just detsamma som händer när två verkligheter krockar.
Min konsentration är borttappad och jag är för långt borta för att verkligen förstå vad jag gör, och än har inte min förmåga att koncentera sig återvänt. Jag räds och fruktar morgondagen då jag tvingas möta min förväntat besvikna franskalärare, minst tio meningar stod det klart och tydligt i uppgiften, men mina ögon tycktes uppfatta att det stod minst två meningar.  Mitt vapen inom övriga ämen funkar inte i franska. Min välformulerade svenska går inte att använda i ett knep att flirta in sig hos denne lärare, och korrekt franska är inte ett alternativ. 
Men vad morgondagen vill mig är att oroa sig för då, nu ska jag avnjuta ljuva toner av 60-talet och låta de vagga mig till sömns. 
 


 

Comments:

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0