listen to your body talk to plants ignore people

Mina väggdekorer strålar skönhet, fridfullt sovandes skönhet. Visserligen har syrenernas magiska doft nått sitt slutskede och rosornas blodröda blad kommit att bli mindre och en aning skrynkliga. Men något i denna diffusa, ändå så ärliga, sanning tilltalar mig så vänligt. Kanske är det kunskapen om att när något är dött så stannar det så. En torkad ros låter sig inte visa sin dödsprocess som en nyplockad gör. Hur den sakta försvinner, mer och mer, tills det inte är någonting kvar. Där du lämnas kvar för att vissna i takt med den sköra rosen. Detta trots att vi anstränger oss till det yttersta för att skapa ett längre liv för den vackra skapelsen som kan tyckas vara guds handgjorda mästerverk. Men varken många vattenbyten eller hjälpande ord kan rädda en plockad ros.
 
 

RSS 2.0