I said, hey, girl, I'll cut your little heart out cause you made me cry.

Studenten gav mig en ursäkt att drunka i alkoholets värmande hav och landa på den svala sandbotten av ångest. För jag tog mina för höga klackar och sprang till civilisationen som skulle få mätta mitt tomrum, och jag ifrågasatte inte ens, jag följde bara med. Tills verkligheten slog mig hårt i ansiktet likt en flickvän vars pojkväns otrohet just flytit upp till ytan. Och vad gör man när alla ständigt försvinner och du själv är fastborrad i marken utan kapacitet att följa efter? 
Jag la skulden på någon annan, när jag egentligen vet att detta är mitt, bara mitt. Men tack för kunskap och tack för erfarenhet.
 
 
 
 

Comments:

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0