I try to find the sound, but then it stopped, and I was in the darkness.

Ett steg fram och två tillbaka igen. För första gången på veckors tid har ångesten fått grepp om mig och min otillräcklighet är ett faktum. Jag räcker inte helt enkelt, och vad är då meningen med att ta plats för att aldrig nå ett tillräckligt resultat? varför vandra i samma fotspår om och om igen, bortvirrad och borttappad, ständigt trampandes på samma stig.
Och sommaren känns allt för påtvingande naket för min del, för diktatoriskt och för främmande. Ljuset för avslöjande, pressen för stark och livet för stilla. Som ett museum där varje individ är att betrakta, allt mer nogrannt än dagen innan och med skönhet eller med fördom. Men du har inget att frukta min vän, du är redan död.
 
 
 
 
 
 
 

Comments:

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0