insomnia

hur kan jag inte känna fruktan över monstret som med garanti lurar långt där inne, bland de svartmålade träden och den dämpade musiken? har det numera kommit att bli en trygghet, för när man kollar i mörkret tillräckligt länge ser man tillslut ljus.
Första natten visade märkbara, positiva resultat, under den andra är viljan problemet. Jag gruvar mig för att återvända, för att fastna och för att låta mörkret sluka min själ i en enda röra där min kapacitet till att agera är för svag. där jag är för liten, där jag inte kan styra och riskerar liv på liv på liv. Men vad är rädsla när du alltid får en ny chans, och vad är smärta när din kropp egentligen inte känner? Är det känslan av att vakna i flås och panik som skrämmer eller är det vetenskapen om att mörkret blivit mitt hem och ljuset den fruktade arbetsplats som tvingar mina ögonlock att stanna på dagsinställning många timmar för länge. För huvudingrediensen i denna fasade blandning är inte min svaghet, inte en chans.
 
Supermoon

Comments:

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0