Alcohol doesn't solve any problems, but then again neither does milk.

Fredagen kommer lägligt även denna vecka, och vad jag hade saknat dig. Jag lät mig förvirra verkligeheten med en annan, vilket var avkopplande och väl behövande. Kvällen i övrigt är inget min energi räcker till för att minnas särskilt specifikt. Den var bra, faktist väldigt bra. Jag dansade vildare än en uppknuten balong och drack gratisdrink på gratisdrink. Dock är barbent och femton centimetersklackar inget att rekomendera en februarinatt i östersund, helst inte när väderprognosen berättar om storm och snöoväder. Men vad är kyla när solariebrända ben får skina i takt med det blinkande ljuset från dansgolvet? Vill man vara fin får man lida pin, och självklart är det värt det.
Jag gjorde en halvdan walk of shame från mcdonalds efter nattens värsta festligheter. Jag äcklas av denna mat, ändå fick en vegitarisk burgare mätta min ensamhet denna nattliga timme. Utan alkoholet som dansade kring det pulserande blodet i mina ådror hade detta aldrig hänt, inte en chans. Kanske var det karma som puttade mig sekunder efter jag klev ut på den hala isen utanför dörren till just mcdonalds. Det måste ha sett en aning roligt ut, afrotide sittandes i all sin ensamhet vid ett fönsterbord, stirrande ut i tomma intet. Mitt bland stadens alla fulla ungdomar. Som tur var anlände taxin snarast och jag fick återvända till att vara sofie igen. Pågrund av en avsaknad på efterfest fick några fyllesamtal roa mig, jag talade ut mina aggressioner till människor vars namn jag tappat. Stackars människor. Men kanske de, liksom jag, fick ett gott skratt emellanåt. 
 

Comments:

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0