We're fools whether we dance or not so we might as well dance.

Så jag hamnade slutligen på den fruktade balen trots allt, men kvällen var kul, faktist förvånatsvärt kul till och med. Dock kanske det var lite halvbra att ständigt ha ett påfyllt vinglas framför sig, och andra sidan kanske den tragiska sanning är att kvällen faktist inte hade varit lika glädjefylld utan detta. Men både klänning och smink satt, enligt bildbevis, på rätt plats under hela kvällen. Fast jag måste ändå erkänna att jag kände mig mer attraktiv när jag vaknade osminkad och okammad denna morgon än under baldagen. Jag har i ett flertal år haft ett brinnande intresse för smink, men intresset har nu bleknat och nästan övergått till någon form av äcklande känsla. Dock var jag för kvällen en riktig kvinna, med både bh, nyschamponerat hår och deodorant, dessa påfund som egentligen inte är särkilt bra för våra kroppar men som vi ändå blir lite halvt påtvingade av omgivningen att använda. Yta är ett intressant ämne att disskutera, men inget jag vill lägga mig i denna gång. Jag är allt för trött för det, jag är allt för trött för att över huvudtaget uttrycka mig, egentligen.
Alkoholen dödar mig innifrån, psykiskt liksom fysiskt. jag tappar mig själv, kontrollen och livet. Och visst är detta underbart, ett tag, men jag vill inte tappa bort mig själv i en känsla av ensamhet. Jag vill inte behöva andra, jag vill umgås med människor utifrån en vilja, inte ett behov. Vad ironiskt att känna sig mer ensam i en folksamling än hemma i mitt vitmålade sovrum, endast omgiven av vilsna delar av mig själv. Och när jag blir utråkad och ensam anstränger jag mig från själen för att få ordning på situationen, men man kan inte förvänta sig ett bra resultat utifrån en halvdan planering och ett ännu sämre arbete. Dessutom vill jag inte finnas i någon annans omgivning pågrund av ett behov.Vill kanske var ett felaktigt ordval, dessutom tänker jag inte finnas i någon annans omgivning pågrund av ett behov. Och menar det att jag blir ensam, så låt det då vara så. Jag är på god väg att hitta mig själv, menat mitt högre jag, men än är jag inte där, och än tillåts känslor som ensamhet och rädsla styra mig till viss del. Och någonstans blir jag faktist lite avundsjuk på de andra, men varför följa strömmen när man kan välja sin egen väg? Jag lät min resa påbörjas före er, och att missa en del nu för att vinna en större senare är det bästa valet jag gjort.
 
   
   
 

Truth is available only to those who have the courage to question whatever they have been taught.

Solen sträcker sig över vårt lilla östersund och stadens alla människor kryper fram, de vinterbleka kropparna som bländade oss förra veckan tycks redan nu börja smälta samman med den minimala grupp av resterande människor, de människor som fick turen att födas med en någorlunda färdig bränna oavsett klimat. Och jag har dansat med vinden tills jag föll mot marken för att låta gräsets varma famn fånga mig. Jag har låtit solen målat mitt hem till kropp och min själ sugit åt sig energi likt en tvättsvamp. Jag känner universum i vinden, hur det rör vid mig och på något vis berättar att jag är ett med naturen. Jag har förstått innebörden av ytligt och äkta, att söka efter vad ditt högre jag strävar efter. Pengar är oväsentligt, liksom tid och status. Dock är det behövande till en viss gräns för att leva i detta samhälle, självklart, men låt dig inte förrvirras mellan behov och begär. Skönhet är viktigt om det mättat själen, men att utnyttja detta vackra ting med en baktanke är att förakta.
Under torsdagen var jag och besökte sveriges bästa astrolog, Erik Hesser, och min beundran var ett faktum minuter efter samtalet påbörjats. Att mitt horoskop var det svåraste han hade läst på över tio år var den mening som lockade mest skratt under min timma med denna imponerande man, och att min aura, enligt denne, smälter samman med ett träd var det vackraste jag hört på ett flertal månader. Att jag är en avancerad själ som spretar åt många olika håll är nu bekräftat ännu en gång, men med detta kommer även fördelar och så många valmöjligheter. Mitt mål under detta år är att hitta kärnan där allt har sin början, att gå in i mig själv och finna förståelse. Ibland kanske vi behöver någon utifrån att berättar vad det är vi ska göra, trots att känslan funnits länge. 
   
 

 


 

Someone i loved gave me a box full of darkness. It took me years to understand that this, too, was a gift.

 För första gången sen i oktober känner jag en längtan att leva, jag känner genuin lycka till livet och min del i universum. Jag vill mer än att bara finnas, mer än att bara överleva dagen för att sedan överväga om nästa är värd någonting alls. Jag har återupptagit kontakten med något jag trodde var borttappat, jag har vaknat ur en koma som varat allt för länge. Och trots att jag ur vissa aspekter kan erkänna mig ha förlorat närmare ett år är allt jag känner tacksamhet. Jag kommer aldrig döma en människa för deras psykiska ostabilitet, för jag har vandrat på de mörkaste stigarna och jag har suttit sida vid sida och konversrat med döden. 
Jag vill inte skämmas över denna perod i mitt liv, jag vill manifestera detta som något vackert. Jag har vunnit mer än jag förlorat. För när allting kommer omkring så spelar varken betyg, socialt status eller andra ytliga ting någon viktig roll i livet. Universum kommer alltid ge oss det vi vill ha, ibland visste vi bara inte vad det var vi faktist ville, och att vägen dit inte var den vi förväntat oss.

   
   
 

 

Karma, the law of attraction, quantum physics are all different terms describing the same ancient concept; we create our reality.

 
Homeopatmedicinen som lovade mig slippa sömnlösa nätter tycks inte fungera särskilt bra, och kanske är det till och med värre nu. Förr låg problemet i min vilja, att jag ärligt inte ville lägga mig ner och låta tankar vandra fritt för att sedan komma att förstöra mig, men nu har dock problemet istället övergått till det fysiska. Men inte gör det mig något ont, egentligen. För jag idoliserar natten, hur alla stunder från dagen tycks få en djupare mening och varje händelse är att analysera med mer passion, hur lätt det är att låta sig försvinna in i något annat, för här och nu existerar bara jag.
Annars verkar mitt homeopatbesök ha vägt upp det, enligt min studentbudget, dyra priset. Tydligen är det min livmoder, om jag minns rätt, som fått en infektion efter ett vaccinintag jag gjort för ett antal år sedan, vilket resulterar i diversa fysiska liksom psykiska skador och problem. Människokroppen är fascinerande, dock kanske en aning mindre rolig när den bestämmer sig för att ta en paus. Men trots att varje människa är problemets orsak är varje människa även problemets lösning, för att citera någon filosof jag glömt namnet på.
Jag tappar verkligheten när jag gör mig ensam, men inte är det lätt att vara social och kamratlig när man enligt matochsov-klockan borde gå och lägga sig den tid ni går upp, och tvärtom. När ni sover ligger jag istället med min iphone och skriver suddiga texter med lika suddiga bilder att publicera på en smådeppig blogg. 
 
 

everything has beauty. But not everyone ses it.

För jag trivs så bra, på gränsen mellan verklighet och fantasi. Där skönhet får konkurera ut obehag och adrenalinet ständigt tillåts pumpa i mina ådror. Där färgerna är starkare och konturerna suddigare. Där hat och kärlek ständigt behöver balanseras för det perfekta reslutatet, den perfekta verkligheten. För när jag befinner mig där är jag orädd och trygg, trots paranoida upplevelser som förföljer mig är jag än mer trygg. Jag uppskattar att få känna och konversera, även om publiken vissa gånger endast är jag själv. Någonstans på vägen till att tappa bort mig själv hittade jag hem. Kartan är skrämmande men vackrare än en tidig sommarmorgon, och det är en konst att finna den. Men jag blev rädd och vände tillbaka igen, för det är livsfarligt att falla för djupt, där väntar mörker och planlös galenhet. Och väl fast; ja, då är det lika bra att släppa taget. 
Denna dag kommer dock att anlända, inte idag, inte imorgon, inte ens nästa vecka, men i framtiden. Då mörker kommer kännas lockande och varmt, och inte pågrund av att världens alla färger skiner för starkt eller för intensivt, utan endast för att tiden är den rätta. Ibland förundrar vi oss själva med åsikter vi inte visste vi hade, men att frukta detta är den enda motgången. 
 Dock vet jag inte om mina vänliga ord är en skönhet till sanning eller en simpel hjärntvätt för att överleva. Men även om jag är på god väg att förlora mitt sinne är jag lyckligare i denna stund än tidigare. Jag trodde att jag behövde försvinna för att finna sanning, men kunskapen fann jag när jag slöt mina ögonlock. Konst i form av musik, ord och övrigt keativt skapande har banat vägen till en värld där ytlighet inte existerar men skönhet styr.
Tid är ovesäntligt och ångestladdat, varje natt när jag somnar vill jag dö för att sedan återfödas i takt med att solen målar jordens gröna slätter och värmer de böljande haven.
 
   
   
 

Springtime is the land awakening. The March winds are the morning yawn.

Jag, som har haft extrem sommarångest sen jullovets finaldag, kände under gårdagen någon form av längtan. En längtan efter värme, svala nätter och fågelkvitter, allt det jag i försvartposition har förträngt existensen av. Jag som dagligen har intalat mig själv att det är november, vecka på vecka, kanske numera kan acceptera att sommaren faktist lurar bakom hörnet, och så småningom uppskatta detta faktum. 
Under min korta promenad genom gågatan hann jag troligen se fler människor än jag gjort under hela vintern, menat att östersundsborna vågat sig trotsa mönstret och tagit sig ut. Men det finns ingen kraft som lockar mer än solen så detta är fullt förstårligt från min sida.


RSS 2.0