Someone i loved gave me a box full of darkness. It took me years to understand that this, too, was a gift.

 För första gången sen i oktober känner jag en längtan att leva, jag känner genuin lycka till livet och min del i universum. Jag vill mer än att bara finnas, mer än att bara överleva dagen för att sedan överväga om nästa är värd någonting alls. Jag har återupptagit kontakten med något jag trodde var borttappat, jag har vaknat ur en koma som varat allt för länge. Och trots att jag ur vissa aspekter kan erkänna mig ha förlorat närmare ett år är allt jag känner tacksamhet. Jag kommer aldrig döma en människa för deras psykiska ostabilitet, för jag har vandrat på de mörkaste stigarna och jag har suttit sida vid sida och konversrat med döden. 
Jag vill inte skämmas över denna perod i mitt liv, jag vill manifestera detta som något vackert. Jag har vunnit mer än jag förlorat. För när allting kommer omkring så spelar varken betyg, socialt status eller andra ytliga ting någon viktig roll i livet. Universum kommer alltid ge oss det vi vill ha, ibland visste vi bara inte vad det var vi faktist ville, och att vägen dit inte var den vi förväntat oss.

   
   
 

 

Comments:

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0