We're fools whether we dance or not so we might as well dance.

Så jag hamnade slutligen på den fruktade balen trots allt, men kvällen var kul, faktist förvånatsvärt kul till och med. Dock kanske det var lite halvbra att ständigt ha ett påfyllt vinglas framför sig, och andra sidan kanske den tragiska sanning är att kvällen faktist inte hade varit lika glädjefylld utan detta. Men både klänning och smink satt, enligt bildbevis, på rätt plats under hela kvällen. Fast jag måste ändå erkänna att jag kände mig mer attraktiv när jag vaknade osminkad och okammad denna morgon än under baldagen. Jag har i ett flertal år haft ett brinnande intresse för smink, men intresset har nu bleknat och nästan övergått till någon form av äcklande känsla. Dock var jag för kvällen en riktig kvinna, med både bh, nyschamponerat hår och deodorant, dessa påfund som egentligen inte är särkilt bra för våra kroppar men som vi ändå blir lite halvt påtvingade av omgivningen att använda. Yta är ett intressant ämne att disskutera, men inget jag vill lägga mig i denna gång. Jag är allt för trött för det, jag är allt för trött för att över huvudtaget uttrycka mig, egentligen.
Alkoholen dödar mig innifrån, psykiskt liksom fysiskt. jag tappar mig själv, kontrollen och livet. Och visst är detta underbart, ett tag, men jag vill inte tappa bort mig själv i en känsla av ensamhet. Jag vill inte behöva andra, jag vill umgås med människor utifrån en vilja, inte ett behov. Vad ironiskt att känna sig mer ensam i en folksamling än hemma i mitt vitmålade sovrum, endast omgiven av vilsna delar av mig själv. Och när jag blir utråkad och ensam anstränger jag mig från själen för att få ordning på situationen, men man kan inte förvänta sig ett bra resultat utifrån en halvdan planering och ett ännu sämre arbete. Dessutom vill jag inte finnas i någon annans omgivning pågrund av ett behov.Vill kanske var ett felaktigt ordval, dessutom tänker jag inte finnas i någon annans omgivning pågrund av ett behov. Och menar det att jag blir ensam, så låt det då vara så. Jag är på god väg att hitta mig själv, menat mitt högre jag, men än är jag inte där, och än tillåts känslor som ensamhet och rädsla styra mig till viss del. Och någonstans blir jag faktist lite avundsjuk på de andra, men varför följa strömmen när man kan välja sin egen väg? Jag lät min resa påbörjas före er, och att missa en del nu för att vinna en större senare är det bästa valet jag gjort.
 
   
   
 

Comments:

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0