2

Norges vägar skiljer sig från Sveriges märkvärdigt när man åker i en husbil, och visst tar det energi att sitta på spänn i timmar. Efter att Tommie kylt min panna med en kall energidrycks-burk och matat mig med hårdbröd börjar som tur krafterna återkomma. “Inte nu, bli inte sjuk nu” ekar i mitt huvud, men med för lite sömn och dåligt matintag kan jag inget annat förvänta. Liksom mina förhoppningar rinner energilösheten sakta bort och vi är redo för att turista i stryn. Dock är inte söndagar den bästa dagen att utforska en mindre stad, allt liv från gårdagsnatten tycks vara bortblåst och de enda vi ser från parkeringen vi står på är ett gammalt par som så nöjda avnjuter en varsin glass utanför Statoil. Tommie skojar om en zombieapocalypse och jag håller med genom att skrattar nervöst. Efter en tid hittar vi till turistinformationen och har nu även sett människor på uteserveringar liksom hängandes på det lilla torget. Där får vi vägen till vart vi planerat att stanna beskriven på norska, vilket inte alltid är hundraprocentigt lätt att förstå, men att vägen är asfalterad, lättkörd och oproblematisk uppfattade vi.

Comments:

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0