s

En svettpärla rinner från min panna medan vi kör ännu en snäv sväng, och än en gång vill jag poängtera den oändliga skillnaden att köra på de norska glaciärvägarna med en husbil. Asfalten är gammal och ack för smal för vårt breda hus på hjul, jag får uppdraget att kolla i backspegeln så vi inte faller över kanten med de högra hjulen, och visst klarar vi trippen upp felfritt men i samma sekund som vi stannar motorn för att andas erkänner jag min rädsla för Tommie med en tår, vilket troligen även var i kombination med att åka upp för att finna skylten “no camping”. Måste vi åka ner denna serpentinväg igen suckar jag högt, men trots min kanske överdrivna rädsla måste jag erkänna åkturen som övervägande positivt, det är verkligen vackert här. Och utsikten går inte att fånga på bild, hur mycket vi än försöker.

Utanför dörren står temperaturen på knappt 4 + men husbilen är varm och behaglig och jag önskar verkligen jag kunde fånga den utsikt vi får uppleva utanför vårt sovrumsfönster på bild.

Comments:

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0